Jennydontbehasty

Framtiden springer ikapp mitt lugna nu. En evig sommar blir till skolstart. Höst. Vardag.
Mitt, för det mesta älskade, barndomshem står nu Till Salu. Främmande folk ska granska min trygghet. Fjärilen 26.
Vart an leder den så kallade framtiden? Mot stress, kyla och storstadsförvirring eller mot nytt mod, snötäckta joggingstråk och en ny trygghet. Tror och hoppas på det sistnämda.


Om mina få men ack så trogna läsare vill se huset, klicka här. Tills vidare!

med stora charmen. Småland såklart.
Bortsett från ostadigt väder var veckan både kul, mysig och skön. Vi har grillat, pressat, spelat en hel del(!) kortspel, paddlat kanot, självförtroendeboostat varandra, tävlat i en oavslutad femkamp, diskuterat politik och bänkat framför både American Pie och Paradise Hotel.

Fjolårets tandkrämsincident ersattes med sommarens mest lyckade bus:
Klockan är runt 03, Hanna och jag har nyss somnat sött. Sara och Hanna i rummet brevid. Lisa, Lina och Julia lämnar lillstugan för att skrämma oss i huset... Hanna vaknar av bankande och skramlande - högt skramlande! Hon väcker mig och två sömndruckna brudar sitter strax med uppspärrade ögon, hamrande hjärtan, topless. I panik.
-Ring din mamma!!
-Ska jag ringa 112?
Jag tar mig upp i överslafen, halkar lite lätt på stegen. Väggbankandet och kastrullskramlandet fortgår men insikten är forfarande mil ifrån.
-Har vi något vapen?
-Vi kastar glaset!!
Och så snilleblixten; Med all min kraft blockerar jag sovrumsdörren medan Hanna öppnar fönstret. Vi hoppar ut. Rymmer. Med min överlevnadsinstinkt i högsta hugg halkar jag på den nattfuktiga gräsmatts-jäveln och ligger sen raklång på det blöta, gröna. Vi fortsätter utmed grusvägen som marathonlöpare. Vid uppfartens ände stannar vi upp, ringer verkligheten och blir rejält utskrattade. Som vi skrattade!

Ni är ett underbart gäng. Tack för en oförglömlig vecka.