Ett År Visare, nästan
Nu börjar slutet. Jag har precis blivit en trea och även om entusiasmen inför detta är nära obefintlig kan jag inte tänka på annat än vita mössor, festfix, frihet och champagne. Det är något att vara entusiastisk för.
Breaf: Jag gick ut tvåan med, vad som för mig är, grymma betyg. Därför var jag väl förtjänt en lång och livlig sommar.
Jag har gått från att frilansa för Sjöstadsbladet till att leka barista på ett bageri, med en iskall chef och en lite för kärvänlig bagare, till att se söt ut i kavaj medan jag hyr ut fina demobilar på Audi Stockholm.
Jag har börjat röka och slutat röka.
Jag och tio underbara tjejer har röjt på Kos i en veckas tid. Romans, lemonshots vid lunchtid och ett evigt dansande på bardisken. Där fick jag också chans att träna min ringrostiga norska....
...Vilket kom väl till pass när jag (för första gången) helt själv flög upp till Narvik. Släktträff blev substitut för några veckor till på Kos, där jag skulle jobbat. På stranden. I solen.
Jag har också hunnit fylla myndig, vilket hela gänget just nu gör på löpande band, äntligen. Min 18årshelg bestod av hembakt morotskaka uppdukat på långbord, exstensions och en kväll på LaRoy. En bryggfest med släkt och vänner, rosa, gröna och alldeles strössliga cupcakes, Coronas, vitt vin, shots, margaritas och tropisk värme.
Och nu sitter jag här, överväger att plocka upp bloggandet igen och drömmer mig fram i tiden – med entusiasm.
9 juli
10 juli
Kos juli
Narvik augusti
